Lättja

IMG_0260
IMG_0292
IMG_0223
IMG_0241
IMG_0207
IMG_0306

Bla bla bla naturen hösten färgerna djuren grönskan osv osv osv.

Får hålla i mig själv för att inte gå loss om den här fantastiska hösten. Du vet det redan. Ser det själv. Istället rekommenderar jag Malins fina inlägg om hur träningsälsk kan göra tankarna lite elaka ibland. Och bli en stress. Uppskattar hennes ärlighet och tänker att jag känner samma ibland och kanske också du? Själv har jag inte tränat i dag, däremot promenerat i flera timmar med kameran i högsta hugg. Inte för att jag egentligen behöver vila, men för att jag har lust. Precis som jag hade lust att äta en kebabrulle till lunch. Och gå och lägga mig typ före 22.

I kväll ska vi grilla och äta Ölandschoklad (nån har redan tjyvat en bit som du ser!). Fortsätta prata om allt vi inte hunnit under hösten.

Hur spenderar du din fredagskväll?

Jag vill inte dö i dag

IMG_1771.JPG
IMG_1773.JPG
IMG_1775.JPG
Visst är det underbart att springa under strålande sol mitt på dagen. Särskilt på vår och höst, när jag liksom inte tar den för given och blir lika glad varje gång den påminner om sin existens.

Men skymningen! Skymningen. Vilken lyckokick den är. En plirigare, mer eftertänksam lycka än den där strålande solen. Mer som mjukglass i magen. Eller en stor bukett blommor. Inget våldsamt pirr, men kanske vackrare.

Så jag säger som Beatrice Eli. Jag dör helst en annan dag. Än den här.

Höstlöv, höstlov, höstmål

IMG_1642.JPG
IMG_1641.JPG
Höstlov var det! Vi har packat bilen full med katt och fika och vara-ute-kläder (okej, det senare är mest jag…). Öland ligger så där fem timmar bort och väntar. Åh vad jag ska sparka löv!

Ofta när jag läser andra bloggar känner jag en mycket starkare kontakt med personen om jag får se bilder på hen. Visst är det så? Själv tänker jag sällan på att det ju borde gälla också mig i relation till er, men här kommer en påminnelse i alla fall. Så här ser jag ut i dag, mycket glad:

IMG_1643.JPG

Med personligt ansvar

DSC_0250.JPG

Hej på er! I dag har jag varit i Umeå och jobbat. Fem timmar att lägga upp ungefär som jag ville fick jag. Och en scen. Platsen jag trivs rätt bra på. Det här har varit en väldigt bra höst på jobbet, jag har gott självförtroende och rider på vågen. Det är också därför jag skriver mindre här – tiden räcker inte till allt en vill.

Det är rätt smart att tänka på när du funderar över vilka mål du sätter upp. Kanske är det inte så himla lätt att vara strålande på jobbet, hemma och träningen samtidigt. Det där vet vi liksom. Ändå försöker vi ofta, verkar det som. Tror liksom på mirakel. Att vi plötsligt, plötsligt fixar allt.

Jag tror inte att jag ska fixa allt, alltså är jag inte heller besviken. Tvärtom, jag är stolt. Vilken höst det blev!

Nu tar jag höstlov några dagar, från jobbet alltså, inte från The Internet. Sedan skulle jag gärna vilja påbörja ett nytt kapitel på den här hösten, ett med tid till eftertanke.

Då skulle jag vilja:

  • Påbörja ett ordentligt schema för löpning igen, just nu blir det bra men adhoc.
  • Träffa mina kompisar så mycket det bara går.
  • Se över alla mina profiler och konton på The Internet. Det känns lite pinigt att jag inte har uppdaterat min LinkedIn på typ ett år.
  • Lära mig min nya kamera. Använda den massa massa!
  • Läsa Lena Anderssons nya bok eftersom jag just läste Egenmäktigt förfarande och blev Så Förhäxad. Läs den om du gillar magiskt sprakande språk som tränger sig på och drar igång. I typ alla recensioner av den senare ser jag att skribenterna lider, de skäms å Esters vägnar. Jag känner bara: det där har så himla mycket varit jag.

Känner du också att den här hösten liksom har rusat förbi?

Bländande, strålande

Hörrni, det är måndag igen! Min var strålande. Faktiskt. Okej träningspass, mycket trevlig lunch, hann tänka, fick rekordmånga komplimanger för ny klänning. Återkommer med bildbevis om jag nån gång råkar fånga lite dagsljus!

På tal om dagsljus fick jag en bunt braiga vintersaker från Craft häromdagen. Till exempel Brilliant leg cover med reflexer som du ser här nedan. Så sjukt smart! Med vantar, mössa och väst till syns jag i det djupaste mörker. Testade dem i ett kolsvart Värmland (kontrasten till Stockholm är helt enorm! Tänk att jag aldrig tänkte på hur mörkt det verkligen var när jag bodde där) i fredags och är supernöjd. För tunna för att bli för varma men såpass mycket yta att de verkligen syns. Älskar att det typ är trendigt med reflexer!

Du ser väl till att synas?

IMG_0096

Jag vore ingenstans om du inte fanns

IMG_0102
IMG_0125
IMG_0118
IMG_0136
I dag kom jag hem efter fyra dagar i Värmland. Har jobbat på vårt Karlstadkontor och firat mamma som fyllde 60 igår. 60! Kan inte fatta det. Hon känns som 50, helt bestämt. Min älskade morsa. Det är omöjligt att ge henne det firande hon egentligen är värd. Och orden. De räcker aldrig till.

Trots att jag drack mindre än tre glas vin på kalaset, dessutom utslaget på många timmar, mår jag uruselt i dag. Stirrade stint ut genom tågfönstret för att inte kräkas på vägen tillbaka till Stockholm. Obehagligt. Men ett skäl att ägna mig åt det där jag aldrig gör, fast jag alltid vill:

Ingenting.