Att må som en förtjänar

IMG_0125Guldfrulle med 17 km i benen!

I dag mår jag som jag förtjänar – det vill säga haltar fram med en öm häl, efter dryga 17 kilometer i den västmanländska skogen igår. Galet! Jag har knappt tränat på flera veckor och vet bättre än att göra en rivstart. Men det var underbart härligt, flytet var där, skogen var så lugnande och kändes hemma. Håll tummarna för att det går över – vill inte sota för det här på sikt.

Min reseyogamatta däremot, den har stannat i fåtöljen sedan jag kom. Tänker ofta på den, tycker om den är med, men är inte riktigt redo att möta mitt eget huvud än. Så länge en kör på går det bra, eller hur?

Haha. Känns lite som att allt ovan går emot varenda princip jag vanligtvis har, men hej. I kärlek och kris ställs allt på ända.

Hur mår du?

Rehab

Alltså, att vara här är som den värsta rehab för en kropp som befunnit sig i halv panik i nära två veckors tid. Vi jobbar tolv timmar per dygn, visst, men det är i ett mänskligt tempo. Vi hinner tänka, prata, sitta vid ett matbord och äta, ingen runt omkring oss har stresspåslag och panik. Vi sover gott och tillräckligt, får all mat serverad och så otroligt mycket kärlek från en organisation som är glad att få lämna över.

Jag saknar min familj otroligt mycket, har knappt sett dem på de här två veckorna. I början kändes det skönt att ha flyttat undan, att slippa det dåliga samvetet för att jag bara rasar in på kvällen och är alldeles slut. Här spelar det ingen roll.

Först nu har livet kommit i kapp mig, jag hinner känna efter. Längtar efter min karl, min katt, att ha lite tråkigt. Små projekt. Att få den där nystarten, höstkänslan, rutinerna och livet. Det känns som att det börjar bli höst utanför fönstret men jag hänger inte med.

Nåja. Tillbaka till skrivbordet. Här ska samverkas och kommuniceras och planeras lite, lite till. Och i kväll ska jag verkligen se till att komma ut i spåret en sväng.

Vad gör du den här söndagen?

IMG_1421.JPG

IMG_1423.JPG

Hon med mögellukten nu igen

IMG_1399.JPG
Snälla bloggvänner, hjälp mig med råd i en fråga om mina älskade löpisar!

Grej som alltid händer mig: det kommer ett regnoväder, jag springer långt och länge i det, fötterna plaskar i skorna, det är ganska mysigt, jag kommer hem, stoppar i tidningspapper, skorna torkar – men de slutar aldrig lukta surt!

Är du med mig? Har du hjälpen? Råden och tipsen? Jag vill verkligen få bort den här skunken.

Kram!!!

Lättar på trycket med nya Gococcos

IMG_1445.JPG
Hur bra vän som kollar att jag är vaken och på väg ut i spåret? Så rar! Tack Johanna.

Testade mina nya Gococcos i Västerås i morse. Så skönt! Kände faktiskt skillnad efteråt. Fötter och vader är annars otroligt vätskefyllda just nu. Är väl värme i kombination med mycket stillasittande. Ska definitivt köpa fler – vill ha ett par som alltid är rena som jag kan ha hemma för att lätta lite på trycket. ÄLSKAR kompression i alla dess former! Utom när det gäller fåniga människor som vill förminska andra förstås ;-)

Använder du kompressionsstrumpor?

IMG_1444.JPG

IMG_1442.JPG

Gör Västerås och så

Mjukstart av bästa sort i dag. Smaka på Ramnäs, känna på stämningen, kolla av hur läget är. Redan 18.30 tillbaka på hotellet i Västerås. Åt Ibericoskuldra och klackade i nya fynden från Moheda. Tittat på dem länge, länge men tänkt att det är lite grått. Med träskor och låg klack. Jag som gillar höga eller inte alls. Tills jag kom på att det är en utmärkt jobba-promenera-vara-fin-i-kombo-utan-skav-sko. Helt enkelt: användbar.

Västerås är fint. Det är alltid intressant att spendera några dagar i en ny stad, även om den bara är en timme hemifrån. Vi bor just intill Sats, men jag har lagt fram löparprylarna och ställt klockan på extra tidigt. Heja för att jag vaknar pigg och sugen, okej?

IMG_0114
IMG_0115
IMG_0116

Dags att dra

DSCN2296
Som ni ser har jag lagt det viktigaste jag äger i resväskan ;=)

I dag har jag packat ihop för att åka till Ramnäs, Västmanland, och stötta infostaben på plats under kommande vecka. Det har varit på tal sedan dag ett, men jag är glad att det har dröjt tills nu. Det känns som rätt tid att släppa mitt eget jobb, innan jag tappar fokus och blir allt för hemmablind. Dags att låta andra, fräscha ögon pula med det. Samtidigt är jag otroligt stolt över det jobb jag har bidragit till. Nu hoppas jag kunna ge något på plats också.

Nåja, en hälsoblogg ska det här föreställa, inte så mycket av det på senaste eh? Springskorna är självklart nedpackade och jag hoppas – även om det låter naivt – att jag ska hinna. Blir åtminstone av med den dygnet runt-jour som jag har haft av och till nu och det underlättar.

Jaha, det var min lägesrapport det. Vad gör du, vad är mest centralt hos dig i dag?

Måndagsdrink och ofrivillig löppaus

IMG_0117
Nystart, eh? Känns som att de flesta återvänder från jobbet nu. Nånslags höstluft har dragit in över Stockholm, trots att det fortfarande är klibbande hett. Jag bara känner det. Skiftet.

I dag känns som nystart för mig. Tog en paus från mitt eget huvud igår kväll. Drack drinkar och åt mexikanskt med mina kompisar. Mycket bra beslut! Tack min karl för att du påminner mig om mitt eget bästa när jag inte själv mäktar tänka (”Gå trots att du är trött! Du kommer ångra dig annars.” Sant så klart.) Plötsligt känns livet enklare. Perspektiv kallas det visst.

Däremot känner jag mig faktiskt lite orolig för min löpning. När kommer ljuset, när ska jag orka komma igång igen? Snart har jag missat två veckor ur träningsschemat. Det känns inte kul. Jag var ju nåt på spåren (!)! Hade det gällt gymmet hade jag fnyst åt mig själv. Inte tappar du musklerna på två veckor! Ändå undrar jag nu: försvinner konditionen på två veckor? Hemska tanken. Trycker undan den ett par dagar till.

Erfarenheter i ämnet?