Don’t be a drag, just be a queen

Vet ni att i tisdags såg jag Lady Gaga på Globen. Är måttligt intresserad av musiken, men alltså showen! Det var det galnaste, coolaste och roligaste jag har sett. Två timmar av skratt och livsglädje. Alla ombyten, energin, den galna scenografin – det var som att fylla sin lyckomätare tills det slog stopp.

Åh, jag fattar att en kvinna som rejsar runt på en scen i läderstring och matchande bandau kan kännas dubbelt. För mig är Lady Gaga feminism personifierad. Gör vad du vill. Var hur du vill. Se ut hur du vill. Sen blir allt bra.

Gäller så klart även om du är Lady Gagas direkta motsats.

Att balansräkna sin energi (du är inte så konstig som du tror!)

När jag var i Götet på kurs förra veckan diskuterade kollegerna och jag huruvida det är gött att åka bort och bo på hotell ensam eller inte. De flesta med småbarn brukar uppskatta att få sova ostört en natt har jag förstått. Själv tycker jag att det beror helt på vilket humör jag är på. Förra veckan var två nätter i Göteborg ganska skönt eftersom det var så långa dagar med plugg att det passade fint att bara lägga sig på hotellsängen och glo på Bonde söker fru sen. När jag var i Västerås ringde jag hem och grät så att linserna nästan trillade ur den sjätte kvällen, eftersom jag fick veta att jag behövde komma tillbaka igen veckan efter. Då var allt jag ville att få komma hem. Som sagt. Allt beror på vad som pågår inuti för mig.

När vi pratade om det här berättade jag också att jag är väldigt hemmakär och ofta drar mig för att göra några större grejer på  vardagskvällarna. Jag är helt enkelt så trött efter jobbet (hello kontorslandskap! Suger hjärnan ur huvudet på en) att jag väljer att missa mycket roligt som pågår. Samtidigt vet jag ju att jag nästan alltid blir otroligt upplyft bara jag ger mig i väg. Det gäller att ha balans – att både akta mig för att bli en trökig nejsägare och för att försöka spendera mer energi än jag har. Energiekonomi.

Vad som hände när jag sa detta var att en av mina gulliga och utifrån sett högst sociala kolleger slog handen för munnen och utropade: Men! Sån är jag med. Jag trodde att det bara var jag!

När det gäller sidor hos oss själva som inte är enligt högsta status verkar vi ofta tro att vi är ensamma om dem, eller att vi är udda och märkliga. Jag har ju ofta tänkt likadant: det är bara jag som är så här asocial och missanpassad.

Men nä. Så är det ju inte. Jag tror snarare att den där beundransvärda skaran, de som orkar mingla och cocktaila och bara hänga med andra vareviga kväll är de ovanliga. Det är de som syns, det är de som märks, det är dem vi avundas – men de är knappast flest. Nä, många är nog just lika ”lagom sociala”, som jag. För, ärligt talat, jag är inte särskilt asocial egentligen. Inte min kollega heller, hon har en enorm social kompetens. Men i ens eget huvud är det lätt att granska sig själv väl tufft.

Eller vad säger du?

Sak man kan hinna med ensam på hotell: ta en viktig bild på sig själv…

IMG_1630.JPG

Just another glowing green smoothie

DSCN2451
DSCN2447
Så, smoothie-kick alltså. Det verkar aldrig som att smuttisarna går ur tiden! Grejer som är heta en tid tenderar ju annars att göra det. Antar att det är tillräckligt härligt för att många av de som testar ska vilja plocka upp smuttin på riktigt. Det poppar ju fortfarande upp nya smuttigurus.

Inspirationen till min nya kick (här kan du läsa om tidigare smuttiäventyr) fick jag när jag såg videon som jag har bäddat in här nedan hos den här smarta tjejen.

Ofta när jag har gjort gröna smoothies tidigare har de verkligen varit just gröna. Smakat bara grönt. Och inte varit så mättande. Därför tycker jag att det här med att söta med dadlar/fikon och att dryga ut med en rejäl klick nötsmör är en så himla bra grej.

I dag hade jag detta i min smutti:

  • En rejäl chunk ekologiska gröna blad som jag pressade ned i behållaren. När bladen tyngs ned blir det lättare för dem att mixas ordentligt.
  • En stjälk selleri. Jag älskar selleri!
  • En stor klick mandelsmör (en full matsked minst!)
  • En matsked chiafrön.
  • En matsked Super booster greens från Superfruit. Sååå god! Sötar och ger smak.
  • Två fikon (ta bort ”kvisten”!). Mums!
  • Mandelmjölk. Jag gör som Jen i videon och räknar till fem medan jag häller. Det blir perfekt.

Gillar du smuttis? Bästa recept?

Estetik

IMG_0147

Mitt hjärta hoppade nästan till när jag såg Kathryn Budigs underbara bild på Instagram här om dagen. Posen är vacker, hon är vacker, bikinin är vacker, stranden är vacker, allt är perfekt. Jag vet att jag är ytlig (och objektifierar!) nu, men jag älskar hennes kropp.

Ett foto att bli lycklig av. Dessutom hade den en intelligent (men oväntad med tanke på hur jag uppfattade bilden!) text. Så bra att jag gör en fuling kopierar in den här:

Have you ever taken a yoga photo (or any photo for that matter) of yourself that was absolutely fantastic? Your form was killer, the pose was beautiful, the situation or drop back was incredibly special, except for one little problem: you couldn’t stand the way you looked.

It’s easy to become delete happy in a sea of iPhone photos, but there are so many amazing images that capture special moments if we can get past needing perfection. How many pictures did you have to take to nail that one perfect look?

I’d like to blame selfies for that style of neurosis (for every gorgeous selfie you see of someone you can guarantee a plethora of crazy looking outtakes). I’m sharing an image that I shot months ago on the beach.

I had seen this interesting variation on funky pincha, and was dying to try it. I nailed the pose but then snubbed the photo. Why on earth did I think it was a good idea to shoot that pose in a bikini?! I just couldn’t get past feeling like a little butterball in that image, so I decided not to share it. It’s honestly a miracle it’s still in my phone, but I’m feeling empowered about sharing it (who cares if it’s flattering, how cool is the shape?!) and hope it inspires you to do the same.

So today, my friends, I ask you to #ShowMeYourConfidence Bust out the images that might not be your shining moment (or so YOU think), and prove to yourself that you’re way more than a snapshot. Post your picture with hashtags #loveyourbody #ShowMeYourConfidence and #aimtrue and tag @yogajournal and @kathrynbudig. Post away! #staytrue #iwillwhatiwant

Äntligen måndag!

IMG_1619.JPG
Vilken strålande, måndag hörrni! Brukar hösten verkligen vara så här trevlig vädermässigt..? I så fall fattar jag inte vad jag har bävat för de senaste 18 åren eller så.

Dessutom började jag den enligt plan – med en riktigt angenäm löprunda. Ut tar jag mig alltid när jag väl har bestämt mig. Problemet brukar vara att det är hemskt, tungt och tårdrypande. Inte i dag! Jag är på rätt spår! Stor lajk där.

Hehe, också roligt att jag gnällde på kokosfettet igår och så var det… coconut butter, tydligen nåt helt annat? Som passar bättre för bakning än stekning. Hur som helst är det helt obrukbart, det som finns i min burk. Ändå glad över denna nya kunskap ;-)

Bilden då? Jo, jag går på en riktig smuttikick just nu. Så grönt som möjligt ska det vara… Återkommer i ämnet!

Skön måndag alla!
IMG_1624.JPG

Bästa kokosoljan

DSCN2442

Är tyvärr lite besviken på den här snygga och, trodde jag, prisvärda kokosoljan. Tyvärr klarade den inte sommarvärmen. Den smälte, men återgick sedan aldrig till sin ursprungliga form utan blev grynig och oanvändbar. Dumt! Har aldrig hänt mig tidigare.

Nu undrar jag vilken kokosolja du rekommenderar? Jag brukar köpa Kung Markatta men har förstått att det finns godare. Cocosa har jag till exempel fått rekommenderad. Jag använder oljan att steka i, i kaffet, smoothies etc. Tipsa gärna!

Höstbliss! Min sprakande plan

höst2

Yeeey – nu är det snart oktober! Månaden då jag har beslutat mig för att Livet ska kicka igång på allvar igen, efter en roddig start på hösten med brand och skada och trögma. Mitt oktober börjar redan på måndag! Och ärligt talat har det smygstartat redan den här veckan. I det här inlägget berättar jag hur jag har tänkt göra för att njuta av den här vackra hösten och av att ha alla möjligheter i världen att göra precis vad jag vill med min tid och energi.

Jag vill:

  • Springa mycket i skogen, därför att hösten är en underbar löpårstid och därför att jag vill återfå min goda sommarform (lung- och hjärtmässigt) och sedan behålla den.
  • Lyfta tungt för att det är så otroligt roligt och givande och för att fortsätta bli ännu starkare.
  • Yoga massor massor massor för att jag mår så himla bra av det. HALLÅ KOM IHÅG DETTA OM TVÅ VECKOR OCKSÅ, JEANNA!
  • Fortsätta stärka mitt allt mer enkla och glada förhållande till mat. Återgå till mer växtbaserad mat (har varit mycket kött och godis ett tag) eftersom jag mår så bra av det.
  • Fortsätta headspejsa varendaste enda dag. Extremt viktig pusselbit!

På gymmet

Kommer jag att fokusera på knäböj, axelpress, marklyft och bålträning uppdelat på två pass i veckan. Tänkte skriva mer om upplägg och mål i ett senare inlägg. Syftet är att hålla, bli starkare och ha jäkligt roligt! Gymmet är min favvoplats.

I spåret

Men, i höst fortsätter mitt fokus att vara löpning. Upplägget kommer att vara ett intervallpass, ett distansdito och en längre runda i veckan. Målet är att kunna fortsätta springa långt, så där en halvmara i månaden bara för att jag tycker att det är så himla roligt och häftigt. Tittar vi på SMART, modellen för att sätta upp mål som är specifika, mätbara, accepterade, realistiska och tidsbestämda, riskerar nog mitt mål vara på gränsen till för fluffigt. Jag är också medveten om att det kan bli tufft att hänga i med löpningen trots att jag inte har något tidsbestämt mål, som ett lopp, framför mig. Det är just därför jag vill fokusera på det. För att bygga pannben. Jag vill kunna fortsätta springa även utan ”piska”. Jag tycker verkligen om att springa långt och vill att glädjen ska räcka som morot. Klart att det går.

Kroppen talar tydligt om att jag ska inleda som om jag började från noll. Det vill säga korta pass tills jag känner mig säker på att huvud, vad och ork är med. Ärligt talat är min kropp fortfarande alldeles för ofta stinn på kortisol, trots att saker och ting har lugnat ner sig runt mig. Det är nog viktigt att inse att effekterna efter en stressande händelse (eller personlig kris för den delen!) kan bestå ganska länge inuti kroppen. Och respektera det.

På mattan

Yogan då, hur ska jag hinna få in den utan att göra alltihop till stress och press..? Ja, det undrar jag också lite grann, men jag tror att nyckeln är att vara oerhört flex. Det är det nästan alltid. Vardagen anpassar sig liksom inte alltid efter en snygg plan. Jag kan bara göra mitt bästa för att göra plats åt det jag vill. Och så inser jag att det är dags att ta mig över den där tröskeln och lära mig att springa på morgonen… i grunden är det ju då jag har tid och energi. På så vis kan jag frigöra tid för ett par besök i veckan till yogastudion. Och så har jag sajnat upp mig på Yogaglo! Mycket spännande.

Vet ni att jag känner mig så himla peppad och glad! Inte minst över att planen känns så självklar. Det är bara så här jag vill att det ska va!

Hur går det dina höstplaner? Är du mitt i nåt eller håller du som jag på att formulera om?